MIN SAMBO FÅR UTBROTT NÄR HAN ÄR FULL...

FRÅGESTÄLLNING
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 10 månader. Vi har ett väldigt fint förhållande. Vi bråkar nästan aldrig, vi är varandras bästa kompisar, vi kan prata om allting med varandra, vi får varandra att skratta. Folk i våran omgivning säger ofta att vi är ett så fint par och verkar ha ett underbart förhållande. Mina nära tjejkompisar brukar säga till mig "- jag önskar att jag också kunde hitta en så fin kille som din".

Men under dessa månader som vi har varit tillsammans har min pojkvän fått utbrott när han har varit full. Ena sekunden har han varit glad och gullig mot mig och nästa sekund har han stått och skrikit fula ord åt mig som hora, jävla äckel, slyna och ord om hur dålig jag är som människa. Detta har kanske hänt en gång i månaden då han har varit full. Jag och många andra som hans kompisar och mina kompisar har varit med i några av dom här tillfällena och blivit så chockade. Dem har försökt lugna ner mig och säga att han inte vet vad han gör eller säger just då i den stunden.

Jag och min pojkvän har alltid pratat dagen efter något sånt här har hänt. Han har haft dåligt samvete och inte kommit ihåg vad som hänt. Han har alltid bett om ursäkt och lovat att det aldrig ska hända igen.

Till en början började jag med att han fick regler. Han fick inte dricka sprit utan öl istället. Kanske ska säga att han har tappat lukt och smaksinne när han slog i bakhuvudet i fyllan. Han har mått dåligt över detta och kan dricka hur mycket som helst när han inte känner någon smak eller liknande.

Men reglerna jag hade höll inte. Han tyckte att det var orättvist att han skulle ha regler och inte jag. Jag försökte förklara att jag inte behöver några regler när jag kan sköta mig när jag dricker alkohol.

Jag brukar alltid få en klump i magen när jag vet att vi ska festa tillsammans. Jag vill inte att ett bråk ska ske. Jag skämms när han står och skriker åt mig inför våra vänner.

I helgen festade vi ihop. Allt var bra fram tills vi skulle gå hem. Jag hade ont i fötterna och sa att han skulle sakta ner. Han lyssnade inte utan fortsatte att gå. Då stannade en grupp med killar mig och frågade om jag hade ont i fötterna och undrade om dem fick ringa efter taxi åt mig. Jag stod och pratade med dem ett tag tills jag får ett samtal från min pojkvän. Han var rasande och skrek att jag var en jävla hora och att jag kunde fara och ligga med det killgänget.

Jag blir genast rädd och skyndade mig hem. Under den tiden hade jag fått 8 sms om att jag aldrig fick komma hem igen och att han inte ville se mig. Vi har precis flyttat ihop i våran gemensamma lägenhet. Har knappt hunnit bo ihop i en månad.

När jag kommer hem hinner jag knappt komma innanför dörren innan han har satt igång med sin "show". Han skriker och skriker. Det ena ordet kommer ut efter det andra. Jag försöker lugna ner honom och inte skrika tillbaka. Tillslut kan jag inte hålla det inne längre utan börjar gråta hysteriskt. Han tar då tag i mig och kastar mig mot väggen. Han dunkar mitt huvud in i väggen. Jag är i ett chocktillstånd och när han har släppt mig skriker jag "- Hur kan du göra så här mot mig? Jag hade aldrig gjort så här mot dig. Snälla sluta, du väcker grannarna!".

Då drar han mig mot köksfönstret (vi bor högst upp på 6e våningen). Han försöker öppna fönstret och säger att han ska slänga ut mig från fönstret. Jag lyckades få bort oss därifrån och då tar han fram kökskniven som låg på köksbordet. Då springer jag och låser in mig i badrummet.

När jag hör att han har lämnat våran lägenhet går jag ut och ringer hans killkompis och den killens flickvän. Jag pratar med flickvännen som har blivit en vän till mig. Hon försöker lugna mig och lyssnar på allt jag säger. Strax därefter kommer min pojkvän hem och han blir rasande över att jag delar med mig om vad som har hänt.

Han skriker att jag bara ljuger, att dem inte ska tro på mig. Innan jag lägger på luren säger tjejen "- Jag tror dig. Jag känner dig. Du skulle aldrig ljuga om en sån här sak. Jag hör på din röst att du har panik".

Sen ringer min pojkvän polisen och säger att han har en oinbjudengäst i hans hem som ska ut. Han syftar på mig och jag tar hans telefon och gömmer den i garderoben när han inte ser. Tillslut lyckas jag få han till sängen där han somnar.

Dagen efter var han sur på mig över hur jag hade betett mig. Jag blev rasande och förstod inte hur han kunde vända det mot mig. Det var inte jag som hade varit elak mot honom. Jag berättade om när han dunkade in mitt huvud i väggen och då sa han att jag ljuger. Det har aldrig hänt, säger han.

Jag känner mig helt tom. Vad ska jag göra? Han är en så fin kille, bra vän och en bra pojkvän. När alkoholen inte är inblandad. Han blir som en helt annan personen när han har druckit. Hur kan jag hjälpa honom? Kan jag ens hjälpa honom? Jag vet att han inte vill bli ett monster i fyllan och mår dåligt utav det men ändå händer det att han får sina utbrott. Jag är rädd, att detta bara är en början på något hemskt.

SVAR FRÅN NETCOACH
Hej!
Ditt inlägg väcker många känslor, förmodligen inte bara hos mig utan hos många som är inne här på NetCoach.

Först av allt vill jag säga att du är jättemodig och stark som bestämt dig för att ändra på situationen.

Med det sagt så vill jag vara jättetydlig - att det du är utsatt för är INTE OK, det är något som varken du eller någon annan person ska behöva vara utsatt för. Det är en kriminell våldshandling. Inslaget av alkohol kan aldrig vara en ursäkt, men kanske däremot en del av förklaringen. Om du tänker efter om någon vilt främmande person skulle utsätta dig för det som skedde i helgen, (och som med största sannolikhet kommer att ske igen), så skulle det förmodligen kännas mera naturligt för dig att direkt kontakta polisen för att göra en anmälan. Människor som begår övergrepp måste alltid få det tydligt klargjort att det är EJ acceptabelt oavsett omständigheter.

En tanke som slår mig i din beskrivning då du nämner att din pojkvän är väldigt fin när han inte är alkoholpåverkad. Den reaktion som du beskriver från helgen, där gränser helt suddas ut och det är vansinnesutbrott du beskriver, så ställer jag mig frågan om det kan finnas droger med i bilden. Anabola steroider i kombination med alkohol kan ge väldigt aggresiva gränslösa ageranden. Även andra droger kan ge samma effekt. Men oavsett detta så är situationen du beskriver allvarlig och ska inte förbises utan agerande.

Redan innan det som skedde i helgen har han visat sig förmögen till kränkningar i agerandet mot dig, i form av verbala kränkningar. För både din och hans skull är mitt råd starkt och tydligt, något måste göras åt situationen. Vad hade hänt i helgen om han hade fått upp fönstret? Vad hade hänt om det inte gick att låsa toalettdörren? Nästa gång kanske förutsättningarna inte ser ut på det sättet.

Även om det säkert finns en splittring inom dig, då du ser de andra sidorna hos honom också och allt det andra som är positivt så kan du inte hjälpa honom mot hans vilja. Så länge han förnekar det som sker kan du inte hjälpa honom på annat sätt än att dra dina tydliga gränser. Något som i detta läget är att gå din väg. Det kan låta hårt och tufft men det handlar om risken för ditt liv. Det handlar även om hans liv, för han är i behov av hjälp. En hjälp som han inte är villigt att ta emot som det låter, då han inte ser sitt eget agerande. Den hjälp du därför kan göra är att se till att han förstår allvaret i det som har skett och att han genom att få ta konskvenserna får hjälp att förstå, får hjälp att få stopp på detta agerande hos sig själv innan han riskerar att förstöra livet både för andra och sig själv.

Det finna flera instanser du kan vända dig, både anonymt och gratis för att få råd av andra som har varit och är i samma situation som du är Li. Googla på våld mot kvinnor, kvinnomisshandel etc.

Jag vill även lägga ut några kommentarer skrivna av författaren Hanna Molander, psykologstuderande vid Linköpings Universitet. En text som även är granskad och godkänt av Gunborg Palme, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, examinerad alkoholterapeut, lärare och handledare i psykoterapi. Följande råd ges i deras artikel;

Det huvudsakliga skälet till att kvinnor stannar i ett våldsamt förhållande är rädsla för vad som ska hända, med henne själv eller barnen, om hon försöker och misslyckas. Faktum är att de flesta kvinnor försöker lämna sina män ett antal gånger innan de faktiskt lyckas. Våld föregås av en gradvis ökande psykisk misshandel och kontroll, något som också gör det svårare för kvinnan att bryta upp. Kontrollen innefattar oftast även ekonomisk kontroll och många kvinnor har inte tillgång till sina egna pengar.

Kvinnor som har gått igenom denna process berättar historier som i stort överensstämmer med varandra. Här följer några tidiga tecken på att allt inte står rätt till

Inställning till kvinnor:
Vad säger han allmänt om kvinnor, hur de uppför sig, klär sig osv. Vad anser han om sina kvinnliga kollegor? Hur och efter vad värderar han en kvinna? Om han är nedlåtande och respektlös mot kvinnor i allmänhet, kommer han antagligen behandla dig likadant.

Svartsjuka:
Män som visar tecken på överdriven svartsjuka har ett stort kontrollbehov. Var särskilt vaksam om han börjar ställa dig till svars för hur han känner. Om du hoppar över din tjejmiddag på grund av hans inställning, då har han börjat ta kontrollen över ditt beteende.

Våldsamt beteende:
Blir han arg och slår sönder saker hemma hos dig, sparkar söner dörrar eller slänger porslin? Detta är våldshandlingar med syfte att skrämma dig.

Isolering:
När isoleringsprocessen börjar kan man lägga märke till mönster i hans beteende. Han kanske kör dig till och från skolan/jobbet. Han skulle gärna vilja att du jobbade mindre och var hemma mer. Han vill att ni ska göra allt tillsammans och låter dig inte träffa vänner och arbetskamrater själv. Du börjar tappa kontakten med dina vänner, eftersom han inte gillar att du träffar dem. Oftast säger han inte rakt ut vad du får göra utan du märker på hans reaktioner vad han tycker ändå.

Ökande kontroll:
I början handlar det bara om att han ska vara med och bestämma allt, oavsett om det bara rör ditt liv. Det är han som bestämmer vad ni ska prata om och vad ni ska göra. Detta utökas successivt och till slut är det han som styr både vad du tänker, säger och gör.

För den som blir utsatt finns det ett antal saker man kan göra.

För en hemlig dagbok:
Skriv ned varje gång han hotar eller slår dig. Det är svårt att komma ihåg efteråt vad det egentligen var som hände. Förvara dagboken på jobbet eller någon annan stans, dit han inte har tillgång.

Anförtro dig åt någon:
Berätta för någon som du kan lita på, vad du är med om. Även om du inte orkar göra något åt saken nu, så är det i alla fall någon som vet.

Dokumentera:
Försök att skriva ned och fotografera dina skador. Om du går till doktorn ska du alltid be om hjälp att ta ett foto. Du behöver inte använda dem men om du vill anmäla din man en dag så finns de fortfarnde kvar.

Tro inte att det inte kommer hända igen:
Ordna en flyktväg så att du kan gå när du vill. Kontkata en vän, släkting eller ett kvinnohus. Be någon om en nyckel, så att du alltid har någonstans att ta vägen oavsett vilken tid på dygnet det är.

Kontakta en kvinnojour:
På ett kvinnohus tror de på dig och kommer att hjälpa dig den dag du bestämmer dig för att gå. De kan stötta dig och hjälpa dig, om du behöver nytt boende, skyddad identitet osv. Du kommer också att träffa andra kvinnor som har varit med om samma sak, så du kan få stöd och nya vänner.

Gör en polisanmälan:
Acceptera inte det han utsätter dig för. Våld mot kvinnor och barn är ett brott. För din egen skull och för att han ska förstå att det han gör är fel, anmäl honom till polisen.

Det är mycket information som kommer till dig nu, på det inlägg du skrev här, men det gör jag för att jag verkligen vill göra allt jag kan för att förmedla till dig att detta är en allvarlig situation och att de steg du väljer att ta nu kan vara avgörande för din hälsa och ditt liv. Känns det stort och osäkert, ta kontakt som sagt med någon kvinnojour.

Vänta inte till nästa gång!

Det är självklart ok att kontakta mig vidare i mailen.